Sidorna 200 - 307

107 sidor laddades på ...ms.

   För att söka i texten (se INLEDNING), tryck "Ctrl+F", då öppnas en sökruta upptill eller nertill i fönstret.

Klicka här för att komma till sidorna 107 - 199

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
200

JORDBRUKET

GÅRDARNA

och

BYGGNADSSKICKET

I BUNKEFLO SOCKEN

 

 

200

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
201

JORDBRUKET

Huvudnäringen i Bunkeflo socken har ända sedan förhistorisk tid varit dess jordbruk. Jordmånen den baltiska moränleran är den bästa i landet vilket skapade förutsättningar för en överlevnad mer eller mindre helt baserad på odling. En bok om Bunkeflo vore därför inte fullständig om inte något nämns om hur jorden brukats och om gårdarna och dem som ägt dem. Då det gäller jordbruket finns ett rikt källmaterial med en uppsjö av publicerade verk att ösa ur. Problemet här är att välja och vraka så att det väsentligaste kommer med utan att framställningen blir för lång. Då det gäller gårdarna är källmaterialet mera begränsat, ofta svårätkomligt och dessutom svårbearbetat.

1700-TALET.

Under 1700-talet skedde inga större förändringar odlingsmässigt. Man brukade jorden i stort sett som man gjort sedan medeltiden. Den enda större innovationen var att plogen med sin vändskiva på 1200-talet ersatte årdet med sina anor frän järnåldern. Seklet präglades av att näringen försökte återhämta sig från krigen på 1600-talet då en stor del av befolkningen flytt, många av dem till Danmark och många gårdar i socknen lagts öde. Bristen på arbetskraft en ännu inte fungerande administrativ infrastruktur och misstänksamheten mot de nya härskarna gjorde att utvecklingen trots svenskarnas stora ansträngningar gick långsamt. Sedan tidigare fanns en mängd faktorer som gjorde att avkastningen trots jordens bördighet mätt med dagens måttstock var låg. Till dem hörde avsaknaden av dikning, brist på effektiv gödning, en ensidig inriktning på sädesgrödor, bristen på skog och därmed på virke och ved, få betesmarker, en dålig kreaturshållning, primitiva redskap och usla vägar. En komplicerad jordfördelning gjorde sitt till för att förhindra ett effektivt utnyttjande av jorden De nya härskarna som såg provinsen som rikets framtida kornbod med ett gott skatteunderlag ansträngde sig för att få jordbruket på fötter igen. Befallningshavarna som hade ansvaret för utvecklingen avkrävdes av sina överordnade i huvudstaden rapporter om hur läget var med förslag till vad som kunde göras. Inför 1760 års riksdag skrev provincialschäfern i länet Johan Barck en lång redogörelse över Skånes jordbruk och inför enskiftet gjorde landshövding von Rosen en sammanställning där han redogjorde för läget och kom med konkreta förslag till förbättringar. Båda var starkt kritiska.

Jordens fördelning.

Tegskiftet var under 1700-talet fortfarande förhärskande. Gårdarnas jord låg förlagd i ett antal vangar var och en med många långsmala tegar. Tanken var att alla skulle ha tillgång till både den goda och den dåliga jorden. En gard kunde ha sina ägor förlagd på över 40 olika ställen oftast långt ifrån varandra och från bplatsen dar gårdarna låg samlade. I Bunkeflo by fanns tre vångar : Hanehögs-, Norre - och Västre Vång. Dessutom fanns Komossen en sankmark väster om byn som inte var odlingsbar och som på sin höjd kunde användas för starrtäkt till vinterfoder. I Vintrie fanns Skiefshögs-, Malle - (Stor) och Västre Vång. Nära byn låg också en liten Ängevång. Naffentorp som var den största byn hade inte mindre än fem vångar Saalshögs-, Norre-, Södre-, Äller- och Huns Vång. Dessutom hade man den norra delen av den obebyggda Skumparpsgrunden som odlades gemensamt. Alla tre byarna hade ”Ängarne” som efter enskiftet kom att ingå i de strandnära hemmanens areal och som sällan eller aldrig gödslades och strandängarna. ”Mulbetet” där på somrarna byns ungkreatur betade under överinseende av byns fähöre. Bristen på trä gjorde att vångarna fick inhägnas med jord och tångvallar som varje år fick byggas upp igen. Johan Barck skriver:  och som thet är swårt med skog så är thet ock beswärligt för landtmannen att infreda sina ägor, helst som sten på de fleste ställen saknas , uthan hwad nödwändigaste täppan de skola hafva , så är thet med iordwallar och tång erhwarest den kan fås, samt torfmåsar till bränne.” Torven fick hämtas på Håslövs ängar sommartid. Lantmätare Samuel Gutsman, son till kyrkoherden och boende i socknen och som svarade för storskiftets genomförande 1781 kommenterar läget så här: “Till theras wångars inhägnande hafva the iorddiken som om wåren gifva dem ett strängt arbete.” Situationen blev inte lättare av den stora bristen på arbetskraft.

För att spara på hägnader låg byarna i vångalag med varandra och trädvångarna lades så att efter skördens inbärgning på hösten socknens kreatur mest mjölkkor som skulle mjölkas och därför inte kunde släppas ner på ”Mulbetet” kunde beta gemensamt, vaktade av fähörarna. Får, vaktade av små pojkar ”fårahörar” betade på de mindre odlingslotterna. Endast mellan varje bys vångar fanns det jordvallar.

201

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
202

Odlingsmetoder

Under hela seklet användes treskiftesbruket, två vångar odlades och den tredje lades i träda. Första året såddes en sädesgröda sedan vanligen vicker. Råg, korn och havre dominerade. Vete och ärtor var da inte av större betydelse i socknarna runt Malmö. Dessa grödor kom först på 1800-talet. Havren såddes på de strandnära vångarna som sällan fick gödsel bortsett från vad kreaturen lämnade efter sig. Sådd och skörd samordnades av byalagen som bestämde när det skulle ske och vilka vångar som skulle användas till de olika grödorna, Marken gödslades vart nionde år och plöjdes med hjälp av den tunga och otympliga kärrplogen med hjul som på grund av den styva lerjorden ansåg nödvändig för att jorden skulle kunna bearbetas. Jorden var styvast i socknens östra delar medan den i Bunkeflo by var något lättare. Plogen krävde upp till sex dragare, mest oxar Dessa var ofta på våren i dålig kondition. Kring gårdarna i byn hade man kål- och pilehagar och ofta en “ bleka,” en gräsplätt där vävnaderna blektes på våren. Även knektarna som var inhysta i ryttarhus på de många rusthållen hade sin egen kålhage. Dessa invallades med jord och sten och ut mot den gemensamma ”Bye Gatan” hade varje gård en gatuvall. I slutet av seklet började fruktträd och andra träd planteras runt de större gårdarna. I sin rapport 1759 ger Barck en lång och detaljerad redogörelse för hur jorden brukades på slätten:

“Theres åkeriord på slätten som i 3ne wångar indelad är bär thet första åhrer i then första wången winterråg och wete hwarunder först giödes, och i thet andra som åhret förut råg burit, erter korn och wicker och något bönor. På somliga ställen sås kornet i nygiödet och rågen dereftet. Dett förra skier derföre att giödseln skal blifva bättre blandad med mullen, till råg wete, erter och wickor skall sås, och thet sednare, at ei ogräs skall nästa åhr i kornet wäxa. Rågen och kornet sås på the åkrar, som närmast byen ligga, thy the äro bäst skiötta, och för närheten med giödselns utförande giödde, men the längre bort belägne, som aldrig få någon giödsel, plöies att sås hafre uthi, hwilket vara äfven så god iord som den andre, fast den för nyssnämnde orsaks skuld och otillräckelig giödsel är mager.

Lagmannen Carl Hallenberg skriver i sin kritik av Linnés beskrivning av Södersätt att “På slätten runt Malmö sås råg, korn ,hafre, ganska lite wete och erter, inga böner eller bowete.“ (Dessutom säger han att vårvete inte sås i trakten av Malmö). “Sedan hwilar den iorden thet tredje åhret. Den åker som skall sås uppå, plöies med fem sex par dragere för plogen och om sommaren snedkiöres med kierrorr som drages af 2ne par, och sedan med träharfwar harfwas samt näst före rågen skall sås iödes och färdig iödes at med råg besås men korn och hafre i iorden ligger orörd hela sommaren öfwer, at wexa gräss uppå till krearurens sommarbete äfwensom ock then lilla äng, som i dessa trädeswångar ligger.“ Han påtalar också böndernas vana att odla upp så mycket av marken som möjligt “Mången tiensteman klagar öfver att bönderna på grund af snikenhet och gammal vana använda så mycket af sin iord till åker at thet blifwer för lite äng hwilket iör at kreaturen ej få tillräckligt bete och foder saknas på wåren hwarföre boskapen låg afkastning gifwer. Diuren äro magra på slätten, kan endast miölkas 2ne gånger om dagen, och dö ibland af swält.”

 Von Rosen: “Om slättbons boskap kan thet sägas, att de födas illa om wintern samt swälta om wåren och sommaren,  för att taga något hull om efterhösten på afradsbetet. Korna äro merendels små och hwanwårdas nästan på samma sätt.” Boskapsskötsel har aldrig haft någon större betydelse i Bunkeflo socken (möjligen med undantag av på Katrinetorp). Korna hölls mest för mjölken och det egna köttes skull. Köttproduktion för avsalu överlät man till skogssocknarna.

Bruket att beså så mycket av arealen som möjligt med sädesbärande grödor (som än i dag består) betingades av närheten till stapelstaden Malmö där behovet av brödsäd för borgarnas själva och för export var stort vilket gav höga priser. Detta gjorde att balansen i jordbruket snedvreds och att sjävhushållningsgraden blev låg. En annan faktor som minskade avkastningen var bristen på dikning. Under regniga år stod grödan under vatten och ruttnade. Bark igen: ”mongen er thet hwartill några säncka åkrar finnes, at watnet länge ther står och kan intet, som thet bör, afrinne då iorden derigenom blifwer stif och hårdbrukad icke i tide kan skiötas och derpå icke är så tienlig at frambringa then ähring, hon eljest kunde skaffa.” Så sent som på 1830-talet anmärks i ett visitationsprotokoll på att prästbostället mark är sank och dessutom dåligt inhägnad av arrendatorn. Problemet med odikade jordar skulle kvarstå under större delen av 1800-talet. Ett annat stort problem var de få och dåliga vägarna. Bortsett från Malmö-Trelleborgsvägen längst i öster där socknen hade väghållningsplikt och vägen från Hyllie genom byarna till V. Klagstorp fanns få vägar i socken. Varje by hade dock en strandmarksväg ner till “Mulbetet.” Vägarna gick därför mest i väst-östlig riktning. Bristen på bra väglagningsmaterial och snålhet gjorde att man lagade vägarna med jord och småsten från åkrarna. Bra grus fanns inte i socknen utan fick hämtas från Oxie vilket tog tid och kostade pengar (i samband med byggandet av uppfartsleden till Öresundsbron fann man 1996 vid Vintriehemmet en stor grustäkt under ett kulturlager från järnåldern. Denna grusdepå från inlandsisen var tidigare helt okänd). De tre byarna var indelade i

202

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
203

väghållningslag som skulle underhålla de egna vägarna men detta försummades och sockenstämman fick ibland hota med vite.
I merkantilismens århundrade som 1700-talet var skulle man odla så mycket som möjligt inom landets gränser. Barck nämner att tobak planteras vid Malmö, troligen till råvara till den lilla cigarrfabrik som nu etablerats i staden och som blev grunden till Tobaksmonopolet. Vid Lund och Malmö odlades även ”färgegräs” såsom ”lavou, krapp och saflor” till färgerierna i de båda städerna. Försöket med silkesmaskodling för att ersätta det dyra importerade silket misslyckades dock kapitalt. Betesodling på kontrakt skulle komma först senare och potatisodlingen var i början begränsad till godsen och herrgårdarna.

Barcks och von Rosens skrivelser är, trots att de ger en god bild av förhållandena inom jordbruket, summariska och saknar sifferuppgifter. Först från och med 1815skulle regelbundna landshövdingrapporter inlämnas som också innehöll statistiska uppgifter. Syftet var att göra storskiftet och senare enskiftet mera aptitligt för den jordbrukande befolkningen reformer som varmt omhuldades av staten och de högre stånden. I Bunkeflo var Petersborg och Katrinetorp föregångare och flera i familjen Bager hade fatt impulser till nya grödor, redskap och odlingsmetoder från utlandet som de sedan använde i sitt eget brukande av jorden. Vissa förbättringar som vi i dag betraktar som självklara som plantering av träd för att hindra jordflykt, bättre fördelning av åker och äng, bättre avel och utökad dikning betraktades då som revolutionerande nyheter. Myndigheterna betraktade också allmogen som en traditionsbunden och efterbliven folkgrupp som måste tvingas till förändringar. Man skall dock ha klart för sig att deras ofta överambitiösa och långsiktiga radikala förslag till förändringar tedde sig främmande för den jordbrukande befolkningen som ofta levde under svara sociala förhållanden och som för uppehållandet av livets nödtorft var tvungna att ta ut så mycket som möjligt av den jord de brukade. Först på 1800-talet började myndigheterna få upp ögonen för denna sida av allmogens liv och dess betydelse för jordbrukets tillstånd.

 

KÄRRPLOG FRÅN 1700-TALET

 

karrplog.jpg

 

Kärrplogen var ett tungt och otympligt redskap som krävde upp till åtta dragare, vanligen oxar. Den ansågs nödvändig för att man skulle kunna plöja den styva lerjord som utgör jordmånen i en stor del av socknen. Bönderna i Bunkeflo by hade det lättare Deras mark var mer grus och sandblandad. På våren var oxarna ofta i dåligt skick och magra och undernärda. Haquin Bager på Petersborg skriver ” om Whåren måste oxarna uträtta Wåhrarbetet för årdret och till slut äro the i gemen aldeles utkiörda. så att senorna knarra på dem när the måste gå. Sen måste Hästarne, som ofta af nya gräset någon kraft fått. träla resten.”Inte heller hästarna vars i bästa skick. På våren fick oxarna som skulle dra plagen det bästa som finns kvar medan hästarna bara fick halvruten halmhackelse i vilken ingick gamla halmtak, stubb ur gödseln och, ibland tång. Av denna olämpliga föda ”blefvo de trötta ikäftkrokarna” så att ”deras bukar hopsvant och makten dagligen aftog till de stupade“ (Haquin Bagers anteckningar med Elsebeth Bagers kommentarer. Elbogen 1987). Hästar var den tidens statussymbol och det måste ha smärtat Haquin Bager att se dem behandlas så. Ibland räckte inte de egna oxarna utan man fick låna av grannarna. För varje par krävdes en man som piskade på och upptill åtta man kunde vara engagerade för att styra plogspannet som kunde vara 15 meterlångt. Det gällde att samordna plöjningen på de många smala tegar som varje hemman hade och här hade byalaget en viktig uppgift. (Teckningen av plogen är ur Lines Skånska resa och den på plogspannet har hämtats från omslaget till Fred-Arne Ahnelöfs läsvärda skrift, “Naffentorp en by i förvandling. Teckningen som är utförd av C.G. Lekholm är ur Kulturens årsbok 1945.

  203

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
204

 

Traditionsbundna bönder
Liksom i allt annat var bonden när det gällde jordbruket konservativ och traditionsbunden. Allt nytt möttes med misstänksamhet. Nya odlingsmetoder redskap och grödor spreds dock sakta via de stora godsen och herrgårdarna. Petersborg och Katrinetorp hade säkert som lokala innovationscentra tt positivt inflytande på jordbruket. Peter Bager sonson till David Bager som gav fideikommisset namnet Petersborg var en driftig affärsman och jordbrukare och reste mycket även utomlands. Med sig hem tog han nya idéer till jordbrukets förbättring som så småningom sipprade ner till de andra bönderna i socknen. Det var troligen på dessa stora gårdar som man först började odla potatis till en början till kreatursfoder (och som råvara till gårdarnas brännerier.) Först när bönderna upptäckte att potatis var utmärkt att göra brännvin av tog odlingen riktig fart. Strax efter enskiftet odlades potatis allmänt i socknen.

 

1500-talet - enskiftets inverkan.
Redan i senare delen av 1700-talet hade egendomarna Katrinetorp och Petersborg genomgått ett partiellt skifte. Resten av socknen skiftades i början av 1800-talet. Enskiftet innebar ett dramatiskt ingrepp i det tusenåriga bondesamhället i Bunkeflo. Skiftet som initierats av myndigheterna genomfördes ocksa snabbt och brutalt. 1806 var det klart i Bunkeflo, och 1812-14 i den största byn Naffentorp. Det skulle dröja nästan 200 är innan ett liknande ingrepp drabbade Bunkeflo nu i samband med byggandet av Öresundsbron. Gårdarna flyttades ut och byarna sprängdes. Vintrie by försvann nästan helt och i Bunkeflo by blev bara hemmanen nr 10 (prästbostallet ) och nr 7 (Stolpaberga) kvar.

 

Att se sin släktgård rivas och att tvingas flytta ut till en isolerad gård på slätten bort från den nära gemenskapen som rått i den gamla byn måste ha varit en traumatisk upplevelse för alla utom de mest framsynta. Reformen var inget som bönderna velat ha och i början gjorde de också starkt motstånd och klängde sig fast vid sina gamla byalag. 1805 klagar landshövding von Rosen igen. ”Den skånske slättboen är i jemförelse med uppländske bonden trög och misstänksam.”  Med all rätt kan man säga. Erfarenheterna av de nya härskarna hade inte varit positiva. Ett folkslag som ville halshugga socknens präst var inte att lita på. Många var också missnöjda med den jord de tilldelats och tyckte att de fått för lite eller för dålig jord. De som fick den sämre jorden skulle kompenseras genom en större areal men tvisterna om vem som skulle ha vad och hur mycket blev många och gav upphov till långvarig fiendskap mellan förut goda grannar. Allt skedde i en hast, lantmätarna var stressade och inte alltid kompetenta och en del gick att muta. Först senare när man såg att avkastningen ökade insåg man nyttan av reformen.

 

Sociala konsekvenser av skiftet.
Även om enskiftet på sikt var till fördel för jordbruket fick det svåra sociala konsekvenser för en del av socknens innevånare. De som drabbades värst var gatehusfolket som inte ägde sina hus. Tidigare hade de bott på barnas gemensamma ägor. Nu fann de sig plötsligt sittande på mark som tillhörde ett enskilt hemman. De som kunde fick friköpa sitt hus och sin mark, fick mantal (men inte rösträtt) och blev husmän. Men många hade inte råd och de upptäckte snart att de inte längre var önskvärda i socknen. Behovet av lös arbetskraft minskade på gårdarna när jorden slagits samman och i början räckte det med de städslade drängarna och pigorna. Bönderna var rädda för att bli skyldiga att ta hand om dem som bodde på deras mark när de blev gamla eller om familjeförsörjaren plötsligt dog vilket ofta hände. (Lungsoten härjade i de trånga fuktiga kyffena) Resultatet blev att många tvingades lämna socknen. Några blev statdrängar och andra tilläts att bosätta sig på den fortfarande oskiftade och obebyggda Skumparpsgrundcn. (Den skulle inte komma att skiftas förrän på 1930-talet sist av alla områden i Skåne) men flera fick sälla sig till den stora skara hemlösa tiggare som drog fram i socknarna på slätten. De som var unga och starka begav sig till Danmark där behovet av arbetskraft inom jordbruket fortfarande var stort. Att pass och utresetillstånd var en omständlig och besvärlig historia och de flesta valde att illegalt med fiskarnas hjälp ta sig över Öresund. Flykten undan utskrivningarna ersattes nu med en flykt för att överleva. I dag skulle vi ha kallat dem ekonomiska flyktingar.

 

Landskapsbilden förändrades också. Där tidigare små tegar med leriga jordvallar emellan gett ett smutsigt och splittrat intryck böljade nu stora gula sädesfält. De på 1700-talet planterade pilealléerna växte snabbt upp och gav slätten grönska. Kring gårdarna planterades fruktträd och stora vårdträd och trädgårdar ersatte delvis de gamla kålhagarna. Prydnadsträdgårdar med små gräsmattor och buxbom omgärdade grusgångar i symmetriska mönster började dyka upp. Mönstret tog man från de större herrgårdarna.

 

1700-talets nyttotänkande började ersättas med 1800-talets mer romantiska skönhetstänkande. I och med att avkastningen ökade blev där också råd att tänka på att försköna sitt hem och att skaffa finare kläder. För en resande som en vacker sommardag färdades genom socknen måste den ha framstått som en rik och blomstrande bygd. (Om han kom vintertid och försökte ta sig fram på de leriga usla vägarna med ett råkallt regn i ansikten och en isande vind blev intrycket säkert ett annat). Men människan är en social varelse och den påtvingade isoleringen i de kringbyggda ensamliggande gårdarna måste ha känts onaturlig för den i

  204

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
205

205

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
206

206

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
207

207

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
208

208

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
209

209

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
210

210

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
211

211

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
212

212

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
213

213

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
214

214

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
215

215

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
216

216

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
217

217

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
218

218

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
219

219

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
220

220

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
221

221

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
222

222

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
223

223

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
224

224

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
225

225

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
226

226

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
227

227

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
228

228

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
229

229

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
230

230

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
231

231

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
232

232

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
233

233

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
234

234

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
235

235

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
236

236

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
237

237

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
238

238

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
239

239

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
240

240

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
241

241

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
242

242

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
243

243

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
244

244

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
245

245

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
246

246

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
247

247

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
248

248

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
249

249

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
250

250

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
251

251

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
252

252

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
253

253

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
254

254

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
255

255

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
256

256

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
257

257

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
258

ANNEVIK
Denna del av det ursprungliga hemmanet förlades söder om strandmarksvägen där en gård uppfördes strax intill vägen. 1813 ägdes den av åbon Per Jönssons född i Kvarnby 1789. Han hade den till 1841 då den övertogs av Lars Hansson, född i Bjärsjö 1814. Lars ägde den till omkring 1880 då den förvärvades av Nils Nilssons född i Hyllie 1848. Nils dog redan 1883. Ny ägare blev Anders Andersson. född i Bunkeflo 1843 som tillträdde 1885. 1898 sålde han gården till Nils Persson född i Bunkeflo 1871 som flyttade in från Malmö. Den 14 maj 1909 brann hela gården ner på en timme efter det att gnistor från skorstenen antänt halmtaket. Sydsvenska Dagbladet skrev dagen efter:

Lantbrukare Nils Perssons i Bunkeflo gård nedbrann i går på förmiddagen på en timmes tid. Halmtaket till boningslängan hade anlänts af gnistor från skorstenen. Delta var vid half 10-tiden. Med förfärande hastighet spred sig elden till gårdens fyra öfriga längor, hvilka alla äfvenledes voro täckta med halm och således blefvo ett lätt byte för elden. Inom karl var hela gården ett eldhaf Bunkeflo brandspruta äfrensom sprutor från Hyllie och Fosie, anlände till olycksplatsen med erkännansvärd hastighet men fast vattenlillgången var god nedbrann dock allt inom loppet af en timme. Korna lyckades man få ut i största hast men två svin och fyra får samt några höns blefvo lågornas rof En del af det inre lösöret blef räddat. Ägaren var själf ute på marken då elden började, men var efter få minuter jämte sitt husfolk vid den brinnande gården. På grund af vindens riktning voro närliggande gårdar icke hotade. Det brunna var försäkrat “.

Troligen täckte försäkringen inte allt ty när den nya gården uppfördes samma år sålde Nils Persson nära halva sitt hemman, 10,5 hektar, den del som låg längst västerut, till C. Wiberg som ägde Limhamns Plantskola. Den hade som namnet anger tidigare legat på Limhamn men flyttade nu ut till Bunkeflo. Nils Persson behöll gården till 1918 då den köptes av Erik Göransson. Han var född i Malmö 1893 och gift med Anna Rathke, född 1895. Efter henne fick gården sitt namn. Annevik, ett namn som fastnade och användes av ortsbefolkningen. Liksom många andra lantbrukare i socknen gick Erik Göransson på 1940-talet över till grönsaksodling. Arealen omfattade då 13 hektar. Nu 84-årige Algot Nilsson på Fiskargränd i Naffentorp arbetade hos honom i många år. 1Jan har berättat att när det var torka körde Erik med en särskild vagn med en stor tunna på upp till Bunkeflo bydamm och hämtade vatten där. Flera av arbetarhustrurna på Bunkeflo Väster arbetade under odlingssäsongen på Annevik, bland dem änkan Maria Bengtsson som höll på tills hon var bra över 80 år gammal (hon blev över 90). Eriks hustru Anna var en manhaftig och driftig kvinna. Hon körde själv med lastbil ända tills Göteborg för att leverera grönsaker. Efter andra världskriget körde hon runt i en stor amerikanare. Liksom Emil Brorsson spottade Erik inte i glaset och elaka tungor påstod att han fick åka i bakluckan på amerikanaren när de varit på bondkalas. De hade en son, Lars Ove, som var några år äldre än jag och som jag ibland lekte med. Han blev senare privatflygare och hade eget flygplan. Under en flygning till Palestina störtade han och omkom tragiskt. Erik Göransson gick bort 1952. Jorden arrenderades då ut till maskinstationen i Ö. Grevie. Anna bodde kvar som änka tills in på 60-talet. Hon gick bort 1975. Sterbhuset sålde egendomen till ägaren till Clipperrederiet, skeppsredare Einar Hansen. Tanken var att marken skulle bebyggas men öresundsbroplanerna kom emellan och byggförbud infördes. I ställets togs egendomen över av Malmö stad. År 1975 tog Kjell Ascard över arrendet. Han har det än och odlar sädesgrödor på jorden. Annevik revs 1975 . Bertil Rogmark som nu bor på Vintriegården hyrde mangårdsbyggnaden i slutet av 1960-talet och sedan bodde dur en lantbrukselev som arbetade hos Kjell Ascard. Innan gården revs lär ett företag som hyrde Emil Brorssons gårdsbyggnader, efter det att Ragnar Nilsson flyttat 1971, olovandes ha använt ekonomibyggnaderna och där ha målat om och sålt stulna bilar.

LIMHAMNS PLANT SKOLA
Limhamns plantskola var igång till början av 1950-talet. Den drevs av Ivon Savarin som var en mycket skicklig hortonom som utbildat sig i Tyskland. Han var rädd om sina fina unga fruktträd och alla katter, även raskatter, som kom in på området sköts och hängdes sedan upp på staketet, andra kattägare till varning (katterna klöste i stammarna) 1 mitten av 1920-talet styckades den västra delen av till villatomter. Längs gatorna planterades olika slags lövträd och när de senare fick namn uppstod Björkallén, Kastanjeallén, Oxelallén och Furallén. Savarin var en av de första som flyttade in. 1925 byggde han ett hus på nuvarande Björkallen 1, alldeles intill den gamla stadsgränsen. Området hette Bunkeflo 9 men kallades i folkmun för ”Lyckan’ i betydelsen gläntan.

I början av 1950-talet lades plantskolan ner. Innan byggnaderna revs använde en cirkus dem till vinterkvarter. Den resterande marken styckad upp och såldes. Tomterna som var på omkring 800 m2 såldes för 2000 kronor. Ivon Savarin som tyckte om Anna och mig och Nette erbjöd oss att köpa en mot 1000 kronor kontant och resten på amortering utan ränta. Vi hade sparat 500 kronor men som dekoratörselev med låg lön och korrespondensstudier att betala hade vi inte råd. Även här fick gatorna allénamn ; Ekallén Bokallén och Lindallén och Furallén förlängdes österut. Några speciella träd planterades dock inte. 1 början fanns där mest sommarstugor, nu finns där moderna villor, flera av dem i flermiljonklassen. På plantskolan arbetade i många år Per Persson som 1926 köpt Annas morfars hus nere vid Strandvägen (nu Klagshamnsvägen). Han skötte plantskolans häst.

258

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
259

259

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
260

260

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
261

261

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
262

262

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
263

263

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
264

264

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
265

265

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
266

266

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
267

267

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
268

268

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
269

269

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
270

270

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
271


271

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
272


272

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
273


273

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
274


274

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
275

275

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
276


276

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
277

277

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
278


278

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
279

279

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
280

280

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
281

281

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
282

282

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
283

283

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
284

284

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
285

285

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
286

286

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
287

287

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
288

288

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
289

289

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
290

290

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
291

291

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
292

292

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
293

293

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
294

294

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
295

295

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
296

296

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
297

297

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
298

298

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
299

299

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
300

300

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
301

301

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
302

302

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
303

303

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
304

304

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
305

305

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
306

306

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐
307

307

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Klicka här för att komma till sidorna 308 - 398

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)