Sidorna 308 - 398

90 sidor laddades på ...ms.

 För att söka i texten (se INLEDNING), tryck "Ctrl+F", då öppnas en sökruta upptill eller nertill i fönstret.

Klicka här för att komma till sidorna 200 - 307 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

308

NAFFENTORP BY

Naffentorp som är socknens största by var fram till enskiftet 1812-14 en rundby av europeisk typ. Den är därför sannolikt äldre än de andra två byarna i socknen, ett antagande som förstärks av att man strax norr om under utgrävningarna inför brobygget fann en stor bronsåldersboplats. I byn fanns 1703, 14 hemman varav nio var kronorusthåll. Dessutom fanns fyra utsocknes frälsehemman och ett annexhemman till prästgården. Två utsocknes frälsehemman slogs 1717 samman och lade grunden till fideikommisset Petersborg vars ägor 1799 samlades i byns östligaste del. Flertalet av de andra hemmanen ägdes av infödda naffentorpsbor och de flesta i byn var släkt med varandra. Under 1700-talet skedde både hemmanssammanslagningar och hemmansklyvningar och efter enskiftet 1814 blev ägoförhållandena mycket komplicerade. Då tillföll också den tidigare obebyggda Skumparpsgrunden Naffentorps by och där tillkom under 1800-talet många koställen och gatehus. Liksom i Bunkeflo by gick utvecklingen i Naffentorp under 1800-talet mot fler och mindre gårdar. Under senare delen av seklet förvärvades en del hemman av utsocknes köpare, en tendens som förstärkts under 1900-talet. Redan i slutet av 1830-talet genomgick byns strandmark laga skifte och i mitten av 1800-talet började den bebyggas med småbruk och fiskarhus. 1 början av 1900-talet fanns där, liksom i Skumparp, ett tättbebyggt arbetarsamhälle. Senare stannade utvecklingen av och Naffentorps strandmark ser i dag i stort sett likadan ut som den gjorde på 1910-talet.

308

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

309

 

309

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

310

310

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

311

311

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

312

312

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

313

313

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

314

314

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

315

315

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

316

316

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

 

317

NAFFENTORP 1- HEMMANEN

Detta är en grupp av fyra hemman som vållat vissa problem då det gäller att spåra ägarna. År 1699 var det ett 1/2 mantals kronorusthållshemman anslaget till Norra Skånska Kavalleriregementet. Under 1700-talet blev det ett kronoskatterusthållshemman. På 1703 års tegskifteskarta ligger gården som var fyrlängad förlagd längst norrut i byn på norra sidan av byns strandmarksväg. Till den hörde då ett ryttarhus med kålhage. I samband med enskiftet 1812-14 flyttades hemmanets ägor längst västerut närmast strandängarna där en ny gård uppfördes. Grunden efter den gamla grävdes fram i samband med de arkeologiska inventeringarna inför brobygget 1997. Under den fann man rester efter en 1300-talsgård och under dem i sin tur spår av ett vikingahus.

Eftersom det är ett rusthållshemman och rusthållarna finns angivna i rusthållslängderna vet vi en del om ägarna (eller brukarna) under 1700-talet. Vem som var indelta knektar på rusthållet framgår av listan i avsnittet om socknens knektar. Hemmanet förblev okluvet under hela 1700-talet. Åren 1699 till 1704 brukades gården av Jeppa Persson. Åren 1716 till 1724 hette rusthållaren Hans Persson. 1724 hade han gått bort ty nu står Kerstina Hans Pers som brukare. Året efter hade sonen Hans Hansson tagit över. 1744 heter rusthållaren Jöns Andersson och 1764 Jöns Jönsson. Denne ägde flera andra gårdar i byn. År 1775 ägdes hemmanet av Jöns Brorsson som vid storskiftet 1882 hade ersatts med Bror Persson. Dennes ättlingar skulle komma att äga delar av hemmanet till långt in på 1800-talet. 1789 brukades gården av Lars Larsson som var kvar 1801. Han ersattes av Lars Andersson som brukade gården 1807. Dessa var troligen arrendatorer ty 1810 två år innan enskiftet då hemmanet genom arvskifte är kluvet i 1jra delar dyker Bror Perssons söner upp.

Gården hade under 1700-talet många ägare/brukare och kan därför inte kallas för någon släktgård. År 1810 äger Christer Brorsson född i Naffentorp 1777 Naffentorp 1:3 på 44 tunnland åker och 1yra tunnland strandmark. Denna gård låg och ligger i det nordvästra hörnet av det okluvna hemmanet och är nu familjen Öhbergs gård. Senare har delar av detta hemman styckats upp. På denna gård låg på 1800-talet strandridare som bevakade stranden förlagda. Naffentorp 1:4 på 24 tunnland och några kappeland strandmark ägdes av Ander Persson född i Naffentorp 1776 som också ägde delar av Naffentorp 4 -hemmanet. Den gården fick senare namnet Gammelgård vilket antyder att det var den ursprungligen utflyttade gården där också knektens ryttarhus med kålhage låg. Gården brann ner 1946. Måns Brorsson född i Naffentorp 1776 fick 24 tunnland åker och fyra tunnland strandängar Gården som ligger längst i söder gränsande till strandmarksvägen fick senare namnet Åkerslätt. Den fjärde gården på 1/16 mantal ägdes av Nils Jönsson och är sannolikt den som nu har namnet Strandgården. Anders Persson och Nils Jönsson var troligen svärsöner. För översiktlighetens skull kommer i fortsättningen varje gård att behandlas var för sig.

ÖHBERGS GÅRD.

Christer Persson den förste ägaren avled 1835 och ersattes av sin svärson Per Nilsson, född i Anderslöv 1802 som flyttade in från Anderslöv 1835 och övertog gården. Han dog redan 1846 och änkan Boel Christensdotter född i Naffentorp 1806 tog över driften. Hon var bara 40 år gammal och gifte året efter Per Nilssons död om sig med Nils Andersson, född 1820 i Lilla Alstrad. Nils som var 14 år yngre än sin hustru 4llyttade in 1849 men avled redan 1852. Nu gifte Boel inte om sig fler gånger utan drev själv gården tills hennes son med Per Nilsson, Nils Persson, som var född i Naffentorp 1844 blev gammal nog att kunna ta över. Han tillträdde 1867 och brukade sedan gården i över 50 år. Först 1927 gick han ur tiden. De sista åren han levde arrenderade han ut gården. Den förste arrendatorn var Josef Hansson. född 1883 i Grönby. Han ersattes 1911 av Hans Persson född 1854 i Tygelsjö. Från 1916 till 1920 brukades gården av Allmänna Svenska Sädes AB, Svalöv. 1922 tog Karl Ivar Berlin, född i Bunkeflo 1889 över. Han flyttade till Limhamn 1925. Nu köptes gården av Johan Ludvig Jeppsson, född i Husie 1906 som hade den till 1943.

1943 förvärvades gården av Ivar Öhberg. född i Sjörup 1903 som flyttade in från Lomma. Ivar uppförde en av kommunens största växthusanläggningar och startade en handelsträdgård. Den första raden av växthus byggdes 1944 och 1955 tillkom en lagerbyggnad och ett packhus. 1958 uppfördes en ny rad med växthus norr om den andra. Mangårdsbyggnaden från 1860-talet moderniserades och fick tegeltak. 1 början odlades mest tomater i husen men senare även persilja, tulpaner. chysanthemum och andra snittblommor. På markerna odlades grönsaker. Trädgårdsmästare Folke Mellqvist som då ägde Strandgården och odlade nejlikor och rosor i sina växthus avled 1969 och 1974 köpte Ivar Öberg även denna gård som han brukade tillsammans med sin egen till sin bortgång 1981. Egendomarna togs nu över hans tre barn; sonen Per född 1943 och döttrarna Ingrid (1932) och Kerstin (1937). De bildade ett aktiebolag Bunkeflostrands Handelsträdgårds AB. Per sköter driften men Ingrid som är ogift och bor kvar i föräldrahemmet och Kerstin som varit gift

317

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

318

Mårtensson hjälper till när det behövs. Kerstin är speciallärare på Bunkeflo skoldaghem. Per är gift med Karl Sjöbergs i Skumparp enda dotter Ingrid och brukar även hans gård på 16 tunnland. Eter oljekrisen på 1970- talet blev växthusodlingen olönsam och under 1980-talet revs en del växthus på båda egendomarna och resten är rivningsfärdiga. Nu odlas mest blomkål rotselleri och isbergssallad på friland. Gårdsbyggnaden till Strandgården som moderniserats har sålt ifrån och Malmö stad har övertagit marken öster om växthusen som nu bara arrenderas.

STRANDGÅRDEN

Detta är den minsta av de fyra gårdar som uppstod när stamhemmanet klövs strax innan enskiftet. 1960 var den bara på omkring 8 hektar efter det att ett flertal koställen styckats av på 1870-talet. Den förste ägaren Nils Jonasson var född i Limhamn 1779. Limhamn som samhälle fanns inte då så troligen föddes han på Limhamnsgården. 1821 ersattes han av Anders Persson född i Hindby 1797 som flyttade in från Hindby 1821. Han brukade gården till omkring 1850 då han avled och hans änka tog över. Efter henne följde sonen Anders Andersson, född i Naffentorp 1834 som övertog gården 1857. Han stannade bara till 1860 då han flyttade till Gässie. Vem som nu övertog gården är oklart Från flera av Naffentorp 1- hemmanen gjordes på 1860-talet nya avstyckningar och nya namn dyker upp. Troligen togs gården över av Truls Andersson (bror till Anders Andersson?) född i Naffentorp 1820. 1864 brukades gården av hans son Ola Trulsson. 1879 köptes gården av Anders Hansson. Han flyttade till Malmö 1882 och ersattes av Jöns Jönsson född i Åkarp 1854. Jöns var den ägare som behöll gården längst. Först 1919 sålde han den till Nils Emil Göransson. född i Malmö 1891. Denne ägde gården till 1926 då den övertogs av Hugo Olsson som 1937 sålde den till bröderna Karl Alvar och Bror Bengtsson.1960 köptes Strandgården av trädgårdsmästare Folke Mellquist född i Rammelstorp 1915. Den var då fortfarande på åtta hektar. Han byggde om mangårdsbyggnaden och uppförde en rad med växthus i vilka han främst odlade rosor och nejlikor. Den glastäckta arealen omfattade 12000 m2. Samtidigt byggde han ett lager- och packhus. Folke Mellquist som också ägde Lilla Kristineberg i Oxie på 7,5 hektar avled 1969 och 1974 köptes gården av Ivar Ohberg. Han drev den till sin bortgång 1981 då sterbhuset tog över. Gårdstomten med byggnader såldes till Ingvar Andersson. Nu ägs den av Gert Inge och Lena Orbjörn Sjöberg. En del av växthusen har nu rivits och resten är rivningsfärdiga. Även här har marken öster om växthusanläggningen tagits över av Malmö stad och Per Ohberg och hans syskon arrenderar jorden. Där och på den jord de fortfarande äger odlas grönsaker.

ÅKERSLÄTT

Denna gård som fick namnet Åkerslätt först senare ligger söder om Strandgården. Den förste ägaren var Måns Brorsson bror till ägaren av det som nu är Öhbergs gård Christer Brorsson. Måns brukade gården till sin död 1832 då han ersattes av sonen Per Månsson född i Naffentorp 1810. När han avlidit 1852 togs driften över av hans änka Kersti Svensdotter. född i Bunkeflo 1811. Hon brukade den till sin bortgång omkring 1865 då sonen Måns Persson född i Naffentorp 1839 tog över. Omkring 1880 gick gården ur släktens ägo. Den köptes nu av Per Persson. född i Glostorp 1846. Han avled 1921 och gården brukades av hans änka Elna Persson. född Hansdotter till sin bortgång 1929. Den togs då över av hans ogifta barn Olof och Anna Persson. År 1940 avled båda två genom tragiska omständigheter med bara 14 dagars mellanrum, Olof först och Anna efter. Egendomen förvärvades av Magnus Forsberg som brukade gården Naffentorp 15 mitt emot på södra sidan av Naffentorpsvägen. Genom köpet fick han större sammanhängande ägor. När Magnus gick bort 1956 togs Åkerslätt över av hans ogifta dotter Brita Forsberg men brukades av sonen Lennart Forsberg. Nu brukas den av Lennarts son Mats Forsberg. Han och hans syster Lena bor på gården. Marken ägs av byggbolaget Sulcus. Gården var 1960 på nio hektar åker.

NAFFENTORP 1-4 , “GAMMELGÅRDEN”

Efter enskiftet förlades denna gård väster om det största Naffentorp 4-hemnianet (senare Dala gård). Gården ägdes 1814 av åbon Anders Persson, född i Naffentorp 1776. När han gick bort 1836 övertogs den av hans son. Bror Andersson, född i Naffentorp 1809 Han brukade den till sin död 1881. Sedan tog hans arvingar över. Gården brukades av Bror Anderssons son Nils Brorsson. född i Naffentorp 1842. 1906 flyttade han till Vintrie 1-5. Gården som 1913 var på 12.5 hektar köptes 1901 av Johan P. Persson på Dala och sedan dess har den tillhört Dala gård. 1946 brann den ner efter ett blixtnedslag på natten. Hela gården övertändes och ett antal kor och grisar brändes inne. En mindre långa blev kvar men nu är allt rivet och man kan inte längre se att där har legat en gård. Här kan man med fog tala om en släktgård och det i folkmun använda namnet ”Gammelgården” är också berättigat eftersom delar av byggnaderna var från första hälften av 1800- talet vilket framgår av att ladugården och logen var byggda med stolpverk. Gården hade halmtak och först två år innan den brann lade man tegeltak på mangårdbyggnaden. När Gammelgården övertogs av Johan P.

318

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

319

 

Persson på Dala inrättade man två lägenheter i den som hyrdes ut främst till lantarbetare som arbetade på Dala. Där har många bott bland dem Einar Hanssons morfar Olof Olsson med sin hustru Elfrida som dog 1918. Sedan bodde där en skrothandlare Diebitsch. Ernst och Ida Sjöberg har också bott på gården och när den brann bodde där Anders och Anna Andersson och Gert Eks morfar och mormor Johannes och Matilda Ek som arbetade på Dala.
Till Naffentorp 1-hemmanen hörde också strandmark. Husen på södra sidan av Båtsmansgränd ligger på den. Väster om de äldre husen har nu byggts ett par moderna villor som Per Öhberg sålde tomterna till. Resten av strandängarna där breplatsen med sina fiskehodder ligger har nu tagits över av Malmö stad. På 1870 och 1880-talen styckades ett antal koställen av från Strandgårdens mark öster om Strandvägen, nuvarande Klagshamnsvägen. Det nordligaste köptes av Hans Andersson som var fiskare. På hans ägor byggde även hans bror Martin Andersson som också var fiskare ett litet hus. Norr om strandgårdsvägen byggde min farfars bror Anders Strand 1877 ett hus på ett koställe på 0,7 hektar. Det köptes 1893 av Sven Jönsson. Mitt emot på södra sidan av Strandgårdsvägen byggde en annan av min farfars bröder, skepparen Holger Karlsson samtidigt ett nästan likadant hus på ett lika stort koställe. Söder om detta tillkom ytterligare tre: det som senare köptes av Folke Liljedahl,det som köptes av Bror Dahlberg och var på 1,1 hektar och längst i söder det som Erik Strid 1925 köpte efter Nils Nilsson och som var på 1,5 hektar. På samtliga uppstod små trädgårdsmästerier där man odlade grönsaker på friland och under drivbänkar. Några är det än i dag. De flesta har haft flera olika ägare sedan de byggdes. Avstyckningen skedde samtidigt som Bunkeflo bys strandmark skiftades 1877 och där liknande koställen uppstod öster om Strandvägen.

Denne skifteskarta över hemmanet Naffentorp 1:4 visar ägornas fördelning efter det laga skifiet 1838. Skiftet hade begärts av bröderna Christer och Måns Brorsson redan 1929 efter det att de uppenbarligen blivit osams med den tredje delägaren i det utflyttade stamhemmanet, Änder Persson som var deras svåger. När skiftet äntligen var klart hade alla tre avlidit och de nyfördelade ägorna hade tagits över av deras arvingar. Bara två gårdar är utritade. Bokstaven D markerar det som nu är Dala, och Aa är Åkerslätt. På Ab låg det som nu är Öhbergs gård och Strandgården, och på C Gammelgård som brann ner 1946.

319

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

320

320

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

321

321

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

322

322

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

323

Naffentorp 1-hemmanens Gammelgård som den såg ut i slutet av 1930-talet ( Även Västrabo hade en Gammelgård). Gården hade fortfarande halmtak. Vi har ingen hel bild på den. Den var en av de ursprungligen efter enskflet 1812-14 utflyttade gårdarna och brann ner efter ett åsknedslag 1946. I dag finns inga spår efler den. Pojken på cykeln är Lasse Dahlberg som körde med dagstidningen.
Nils Arne Göransson som ung. Han tog över gården efter sin far 1956 men avled redan 1960. Hans änka Ruth, född Wadst och deras två döttrar äger nu Dala. Ruth bor kvar i mangårdsbyggnaden. På hästen sitter Gert Ek.
Göran Göransson inspekterar sitt rapsfält någon gång i bötjan av 1950-talet. Göran Göransson var en duktig lantbrukare som dessutom var både nämndeman och auktionsutropare. Han var omtyckt av dem som arbetade hos honom. Den blyge pojken är Gert Ek som bodde hos sin mormor och morfar Johannes och Matilda Ek som bodde på Gammelgård. Fotografierna på denna sida har Gert vänligen ställt tillförfogande. På denna länga syns stolpverket som visar att gården var gammal. Einar Hanssons niorfar, Olof Olsson och hans hustru Elfrida som dog 1918 bodde på gården under första världskriget. Gammelgård hade köpts av Johan P. Persson och var sedan tills dess den brann ner bostad åt lantarbetare på Dala. Ett finskt trafikplan, en Junkers Ju 52 som nödlandade mellan Gammelgård och Dala 1947. Efter reparation startade planet igen. Marken var frusen annars hade det aldrig gått.

323

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

324

NAFFENTORP 2-HEMMANEN

 

 

 

Även detta är ett hemman med en komplicerad utvecklingshistoria och en reservation måste göras för att fel kan förekomma. Under 1700-talet förblev hemmanet dock okluvet. År 1703 var det ett 3/4 kronorusthållshemman som tillsammans med Naffentorp 4 och Naffentorp 5 var anslaget till Norra Skånska kavalleriregementet. Gården, som var fyrlängad, låg i byns östra del ett stycke in på byplatsen. Till den torde ha hört ett ryttarhus med kålhage. Efter enskiftet förlades det utflyttade stamhemmanet till byns strandmarksvägs södra sida väster om Skumparp. Åren 1699 till 1704 brukades jorden av Anders Englesson. År 1728 hade den tagits över av Jöns Mickelsson och 1732 brukades den av Jöns Andersson. År 1744 hette rusthållaren Per Jönsson som hade gården kvar 1775 då den blivit ett kronoskatterusthåll. År 1785 hade Jöns Jönsson tagit över.

Före enskiftet hade han gått ur tiden och hemmanet splittrades genom arvsskifte i fyra delar. Anders Jönsson ärvde Naffentorp 2:2 (det som senare blev Rosehill) på 1/4 mantal och Per Jönsson Naffentorp 2:3 på likaledes 1/4. Sannolikt var de söner till Jöns Jönsson. No 2:4 på 1/8 mantal tillföll Wilhelm Willielmssons barn Wilhelm och Sissa. Denna del kom framgent att ingå i Wilhelmsberg (Naffentorop 2,3,8 och 12). Tydligen hade Wilhelm varit gift med en dotter som gått bort. Nr 2:5 också på 1/8 mantal tillföll hans Anderssons barn (även han var en svärson). Det utflyttade stamhemmanet övertogs av Hans Andersson som var född i Naffentorp 1765. Han hade redan i samband med enskiftet erhållit 67/528 mantal av Naffentorp 10 som tillfördes stamhemmanet och som tillhör det än i dag. De två hemmanen Naffentorp 2 och Naffentorp 10 hade för övrigt under 1800-talet nära släktförbindelser.

När Hans Andersson någon gång i slutet av 1820-talet gick bort arrenderades stamhemmanet av Lars Mårtensson, född i Naffentorp 1803. (Hans Anderssons egen son, Anders Hansson, född i Naffentorp 1806 ägde stamhemmanet Naffentorp 10 på 2/3 mantal). Enligt husförhörsboken var Lars oäkta son till Wilhelm Wilhelmsson på Wilhelmsberg. När bröstarvingen på Wilhelmsberg, Wilhelm Wilhelmsson II, avled bara 34 år gammal lämnade Lars Mårtensson Naffentorp 2 för arrendera Wilhelmsberg. Han efterträddes 1834 av Jeppa Svensson född i Stora Hammar 1805. Huruvida denna var svärson till hans Andersson vet vi inte men hans hustru hette Karna Andersdotter och var född i Naffentorp 1798 så det är troligt. Strax efter klövs stamhemmanet genom arvsskifte och en ny gård omfattande 26 hektar uppfördes norr om stamhemmanet på sydsidan av nuvarande Naffentorsvägen snett emot Västrabo. Den fick beteckningen Naffentorp 2:2 och i den ingick även 2/28 mantal av Naffentorp 2:3. Detta hemman som nu övertogs av Jeppa Svensson och som senare fick namnet Rosehill behandlas separat.Samtidigt avstyckades ytterligare en del av stamhemmanet på 1/16 mantal av vars ägor förlades närmast Skumparp där en gård uppfördes. Aven detta hemman behandlas separat.

PILLÖSA
Anders Nilsson fortsatte att bruka det som var kvar av stamhemmanet (1/8 mantal + 67/528 av nr 10) till sin bortgång på 1870-talet Därefter drevs det en tid av inspektor C. J, Flygare som flyttar in från Kämpinge. Efter honom kom Nils Persson född i Svedala 1823. Han stannade kvar till 1898 då gården förvärvades av Willhelm Andersson som hade den till sin död 1912. Hans änka Elna Andersson. född Nilsdotter i V. Klagstorp 1853 fortsatte att bruka gården till sin bortgång 1929. Efter henne följde Gösta Håkan Andersson född i Hyllie 1900 som flyttade till Limhamn 1931. Nu förvärvades gården av Magnus Andersson som redan 1933 överlät den på sin son Nils Magnusson. född 1902. Gården var då på 25 hektar. Den brann ner 1940 och endast en liten del av åbyggnaderna byggdes upp igen. År 1949 förvärvades egendomen av handelsträdgårdsmästare Gösta Vilhelm Jeppsson, född i Malmö 1914. (Samtidigt köpte hans bröder, Harald och Axel Jeppsson, Bunkeflo 7:3-hemmanet och startade ett handelträdgårdsmästeri där.)

Ingen mangårdsbyggnad fanns på gården när Gösta Jeppsson köpte den. Under åren 1952-59 uppförde han en stor växthusanläggning. Dessutom byggde han lagerlokaler, kylhus, maskinhall och packhus. År 1954 byggde han en ny mangårdsbyggnad i form av en villa. Handelsträdgårdsmästeriet togs 1982 över av sonen Lennart Jeppsson. Gösta och hans hustru Karin flyttade då till en radhusvilla på Strandmarksvägen väster om Björkallén. Gösta Jeppsson gick bort 1997, 83 år gammal, men Karin, som 1998 fyller 80 år, bor kvar. Efter det att Lennart Jeppsson tagit över har han successivt byggt om och ersatt de gamla växthusen med nya moderna. Han odlar främst slanggurka och anläggningen som omfattar 10000 m2 under glas är nu den enda större moderna växthusanläggningen i kommersiell drift i socknen. Han äger och brukar även Naffentorp 10-hemmanet strax öster om. Där bor hans syster Gertrud Jeppson med sin sambo Ulf Hansson och deras barn. i år, 1998, är hon ålderman i Naffentorps byalag.

Namnet Pillösa har sin egen historia. När Gösta Jeppsson tillträdde tog han utan att fråga bort några pilar som han tyckte stöd i vägen. Dett vållade en långvarig och bitter fejd med en granne. Stig Rosén på Ollebo, som var en stor humorist, kallade då i ett födelsedagstelegram gården för Pillösa och Gösta som också hade sinne för humor, fasnade för namnet.

324

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

325

ROSEHILL

Detta är den gård som på 1840-talet styckades av från stamhemmanet och förlades söder om nuvarande Naffentorpsvägen mitt emot Västrabo. När Jeppa Svensson, dess förste ägare avled 1850, tog hans änka Karna Andersdotter över. Någon gång på 1860-talet togs den över av Lars Jönsson, född i Åkarp 1829 som flyttade in från Stora Hammar. År 1874 förvärvades den av Nils Nilsson, född i V. Ingelstad 1835 som flyttade in från Burlöv. Han sålde den 1879 till Per Josephsson som samtidigt hade sålt Västrabo till Eric Jönsson. När Per gått bort 1901 övertogs gården av svärsonen Nils Andersson , född i Bosarp 1854 som tidigare ägt Naffentorp 10 och som var gift med Elina Josephsson Han hade den till sin bortgång 1911. 1912 fick Olof Persson och hans hustru Anna Persson lagfart på egendomen men samma år sålde de den till sjökapten Olof Bengtsson och hans hustru Hulda Bengtsson. Denne gav gården namnet Rosehill. 1920 efterträddes han av Johan Bengtsson och dennes hustru Tilda Bengtsson som fick lagfart 1924 men som redan 1925 sålde egendomen till Eric Jönsson på Västrabo och de båda gårdarna sambrukades. Eric Jönsson avled 1935 och sonen Gunnar Ericsson arrenderade gården av sterbhuset tills han 1944 genom arvsskifte erhöll den. År 1967 sålde han gården till Gudmund Andersson från Staffanstorp som samtidigt förvärvade Västrabo och Naffentorp 2:3. Gårdstomten med åbyggnader frånstyckas och såldes. 1983 överlät Gudmund Eriksson alla tre hemmanen till sonen Lars Göran Andersson som har dem nu.

NAFFENTORP 2: 3

Detta är det hemman som på 1840-talet styckades av från stamhemmanet och där en ny gård uppft5rdes väster om Skumparp. Dess förste kände ägare var Sven Jönsson, född i Åkarp 1824 som flyttade in från Svedala 1857. 1865 flyttade han till Stora Hammar. Efter honom kom Olof Svensson född i Malmö 1832. Näste ägare blev Nils Nilsson ftdd i V. Ingelstad 1835, som köpte gården 1874 och sålde den igen redan 1876. Köpare var Wilhelm Paul Julius född i Grönby 1831. Han flyttade till Malmö 1892. Efter honom kom Nils Olsson född i Lilla Beddinge 1865 som flyttade till V. Ingelstad 1897. Ny ägare blev Anders Hermodsson, född i Skabersjö 1864 som flyttade till Tygelsjö 1904. Gården köptes nu av Anton Andersson som brukade den till sin död 1914. Hans änka Betty Andersson tog över gården. Hon hade den kvar 1960 och den var då på 14 hektar, På mindre än 50 år hade denna gård under senare delen av 1800-talet sex ägare. Gårdsbyggnaderna från 1860-talet finns kvar i ganska oförändrat skick. Ladugården och mangårdsbyggnaden är från år 1900. Den senare moderniserades 1946. 1967 förvärvades gården av Gudmund Andersson som sålde från gårdstomten med åbyggnader. År 1983 överlät han egendomen till sonen Lars Göran Andersson som brukar den nu.

ETT FLYGFOTO ÖVER PILLÖSA

Ett härligt foto över Pillösa och markerna runt omkring taget i september 1994. I växthusen som byggts successivt sedan 1982 odlas slanggurka. Modern handelsträdgårdsverksamhet i stor skala som dessutom bedrivs sam jordbruk kräver en mängd byggnader från panncentral till lagerhus och maskinhall. Stora investeringar har gjorts av Lennart Jeppsson och tidigare av hans far Gösta Jeppsson som köpte egendomen 1949. De gamla åbyggnaderna hade brunnit 1940 och Gösta fick bygga upp allt från början. Till höger syns den villa som Gösta Jeppsson byggde 1954. Fotot är taget från sydost och ovanför Pillösa syns Björka gård och “Nils Fins“ gård. Lennart Jeppssons välskötta växthusanläggning är den enda som är kvar i kommersiell drift i socknen i dag.

 

325

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

326

326

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

327

Pillösa

 

Gösta Jeppsson fotograferad i slutet av 1970-talet med ett av sina fina vitkålshuvuden. De första åren efter att han startat blev skördarna inte vad man väntat sig. Man fick tillföra upp till 4500 kg superfosfat per hektar för att få odlingen lönsam. Insektsangreppen, främst från kålflugans larver, var också ett problem och man fick bekämpa med starka kemiska medel.

 

Växthusen i bakgrunden som Gösta Jeppsson uppförde var de på 50- talet vanliga. Liksom de andra handelsträdgårdsmästarna i socknen odlade han tomater. Plantorna sattes direkt ijorden som fick ångas och bytas. Även här var insektsangrepp ett problem och starka insekticider fick tas till. Gradvis gick man sedan över till att även odla slanggurka. Nu odlar sonen Lennart Jeppsson enbart slanggurka.

 

Lennart drar själv upp sina slanggurksplantor och undviker därigenom att få in nya skadeinsekter i husen, framför allt den högresistenta amerikanska blomstertripsen. De som finns bekämpas biologiskt med rovkvalster och parasitseklar och besprutningen kan därför reduceras. Golven är täckta med plast och plantorna far gödning och vatten automatiskt. En datastyrd klimatanläggning ger optimalt förhållande. Plantorna står i ett neutralt närinsfritt substrat.

 

Lennart Jeppsson i sin imponerande värmecentral Här reparerar han en pump. Att sköta en modern växthusanläggning kräver tekniskt kunnande. När han tagit över 1982 byggde Lennart en anläggning för eldning med stenkol, en investering pä över miljonen. De allt högre oljepriserna hade då tvingat bort de andra odlarna. På 90-talet när ledningen från Danmark blev färdig gick han över till gas.

Ett foto på Lennart Jeppsson och hans hustru inger hämtat ur SDS 1996. Han har begränsat sig till ett fåtal grödor, främst blomkål och rotselleri. Blomkålen skördas med maskiner och under högsäsongen levererar han 10 ton om dagen. Dessutom odlar han slanggurki3 i de moderna växthus han successivt uppfört. Han har nu 10000 m2 under glas. Odlingen av tomater i socknen har sedan länge upphört.

327

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

328

NAFFENTORP 3- HEMMANEN

År 1699 fanns det förutom Naffentorp 3 två andra fristående hemman som senare skulle komma att slås samman. Naffentorp 3-hemmanet var då ett 1/2 mantals indelt kronorusthållshemman brukat av åbon Lars Olsson. 1716 till 1724 ägdes det av nämndemannen och rusthållaren Jöns Mattsson som hade det kvar 1728. År 1732 hade hans son Mats Jönsson tagit över. Gården som var fyrlängad låg i byns östra del öster om Naffentorp 4. Naffentorp 8 var 1703 ett 3/16 mantals avsöndrat kronohemman tillhörigt majoren Spång i Malmö som brukades av räntebonden Nils Andersson. Gården låg i byns östra del söder om Naffentorp 6. Hemmanet Naffentorp 12 var 1699 ett 1/2 mantals kronorusthåll brukat av åbon Per Andersson. Gården som var liten låg i byns västra del väster om Naffentorp 10. Redan 1716 hade de tre hemmanen slagits samman till Naffentorp 3, 8 och 12. Åbyggnaderna på Naffentorp 8 och Naffentorp 12 hade då troligen rivits. Mats Jönsson hade det sammanslagna hemmanet kvar 1744. År 1764 har det tagits över av Wilhelm Wilhelmsson som var född i socknen 1733. Han skulle komma att äga det i minst 50 år och hade det kvar 1814. 1 samband med enskiftet 1812 - 1814 klövs hemmanet och en del av Naffentorp 3 plus Naffentorp 8 och 12 flyttades ut öster om byn där en ny gård som fick namnet Wilhelmsberg uppfördes. Resten av det gamla stamhemmanet Naffentorp 3 fick ligga kvar på sin gamla bohlstad” i byn. Det ägdes dock fortfarande av Wilhelm Wilhelmsson. 1 samband med enskiftet hade 1/8 mantal av Naffentorp 2 ärvts av Wilhelm Wilhelmssons omyndiga barn Wilhelm och Sissa och denna del kom framgent att ingå i Wilhemsbergs ägor. Före 1820 hade gamle Wilhelm Wilhelmsson gått ur tiden efter att ha avlat ett stort antal legitima barn och ett okänt antal illegitima med pigorna på gården. Wilhelmberg togs över hans son Wilhelm Wilhelmsson II och stamhemmanet i byn av Wilhelms 41 år (!) yngre änka Ingeborg Persdotter. Denna del omfattade 1/2 mantal av Naffentorp 3 och dessutom 1/8 mantal av Naffentorp 4 som genom arv tillfallit gården. De två hemmanen kommer i fortsättningen att behandlas var för sig.

WILHELMSBERG

Detta hemman som nu betecknades Naffentorp 2,3,8 och 12 ägdes och brukades av Wilhelm Wilhelmsson II. Redan 1831 avled han emellertid bara 34 år gammal. Gården arrenderades 1834 av den gamle Wilhelm Wilhelmssons oäkta son Lars Mårtensson, född i Naffentorp 1803. Denna hade tidigare arrenderat Naffentorp 2. I slutet av 1840-talet tog Wilhelm Wilhelmsson III över sin tidigt avlidne fars gård. Han var född i Naffentorp 1825 och tydligen av bättre virke än sin far ty han ägde och brukade gården i nästan 50 år till sin bortgång 1895. (Liksom sin farfar den gamle rusthållaren var han tydligen svår på fruntimmer. En dotter till Annas mormors farfar, Per Hansson i Tygelsjö, Magdalena Persdotter födde 1861 medan hon tjänade piga på Wilhelmsberg en son som döptes till Anders Wilhelm. Som vuxen skriver han sig som Anders Wilhelm Wilhelmsson.) När Wilhelm Wilhelmsson III gått bort arrenderade hans änka Mathilde Wilhelmsson. född Larsson, ut Wilhelmsberg till Anders Jönsson, född 1861 i Bunkeflo Efter hennes bortgång förvärvade denne gården och brukade den till sin död 1938 då hans änka Betty Jönsson tog över. När hon gick bort övertogs gården av döttrarna Dagmar och Margit Jönsson som hade den till sin bortgång. Båda förblev ogifta. Dagmar dog 1968 och Margit 1979. Gården är på 75 hektar åker. Ekonomibyggnaderna brann ner 1932 och då de återuppfördes reparerades även mangårdsbyggnaden. Än i dag bedrivs traditionellt jordbruk på egendomen. Nu bor Rolf och Kerstin Ingvarsson där. Wilhelmsberg kan med rätta kallas en släktgård eftersom den var i samma släkts ägo i minst 150 år. 1980 tog Malmö stad över marken. Gårdstomten med åbyggnader frånstyckades och ägs nu av Rolf Ingvarsson och hans hustru Kerstin. Rolf, som arrenderar jorden, äger dessutom Ängagården i Bara. Familjen bor på Willhelmsberg, liksom tidigare, bedrivs traditionellt jordbruk på egendomen med tonvikt på sädesbärande grödor.

"NILSAGÅRDEN” - NAFFENTORP 3

Detta gamla hemman som ärvts av Wilhelm Wilhelmssons yngsta hustru Ingeborg Persdotter. född i Naffentorp 1774, arrenderades först av Anders Wilhelmsson, född i Naffentorp 1804. När han flyttade för att ta över en annan gård övertogs arrendet av åboänklingen Jöns Andersson, född i socknen 1813. Han brukade gården till sin bortgång 1874. Efter honom togs egendomen över av Anders Andersson, född i Bunkeflo 1838 som flyttade in från Hyllie. Han avled 1882. Gården förvärvades nu av Nils Nilsson, född i V. Ingelstad 1835. 1-Ian hade den till sin bortgång 1907 då den togs över av hans änka Magdalena Nilsson född Andersson. (av Nils Nilsson köpte min farfar Per Karlsson åtta tunnland strandmark 1893 och startade ett kombinerat småbruk och fiske.) Naffentorp 3 arrenderades av Jöns Nilsson. född i Hällestad 1873. År 1912 köpte han Naffentorp 16-hemmanet Ingvalla men behöll arrendet av Naffentorp 3 och de båda gårdarna sambrukades. När Magdalena Nilsson gick bort 1932 förvärvade han gården. 1936 arrenderade han ut den till sin son Tage. född 1908. Denne hade tagit namnet Vigre. Väster om gårdsbyggnaderna och på andra sidan om vägen till Almlid hade en stor trösklänga uppförts. Den brann ner i början av 1940-talet men

328

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

329

gården klarade sig. Från 1947 arrenderade Tagre Vigre även Ingvalla. När Jöns Nilsson gick bort 1955 fortsatte han att arrendera Ingvala och Naffentorp 3 av sterbhuset varför de båda gårdarna sambrukades. Tage Vigre var en passionerad hästkarl och bedrev i alla år hästuppfödning. Han födde upp många fina travhästar. Tage Vigre gick bort 1988 och hans hustru Anna Birgit avled 1992. De bodde då på Ingvalla. Malmö stad äger marken som arrenderas ut. De gamla åbyggnaderna av lersten från början av 1800-talet med halmtak byggdes om och moderniserades av Tage Vigre och fick hårda tak, mangårdsbyggnaden och den östra längan tegeltak. Ekonomibyggnaderna kan innehålla rester av den ursprungliga gården från 1700-talet. Mangårdsbyggnaden med sina sju rum ser nu ut som ett modernt bostadshus. År 1980 frånstyckades gårdstomten med åbyggnader och hagar. Den köptes då av Birger och Barbro Blomquist som äger den än. Gården kallas fortfarande av äldre personer i socknen för Nilsagåren efter Nils Nilsson.

 

Ett foto över Wilhelmsberg taget från norr i början av 1970-talet av Bo F. Mårtensson. Det gamla stathuset till höger klarade sig vid branden 1932. Gården ägdes då av Anders Jönsson som först arrenderat den av Mathilde Wilhelmsson. 1938 tog hans änka Betty över. Sedan ägdes den av deras två ogifa döttrar Dagmar och Margit Jönsson. Dagmar dog 1968 och Margit 1979. Wilhelmsberg har därför under långa perioder ägts av kvinnor.


Wilhelmshergs mangårdshyggnadfotograferad 1997. Här kan man verkligen tala om en släkigård. Den förste kände ägaren till detta hemman med beteckningen Naffentorp 2,3,8 och 12 var Wilhelm Wilhelmsson född 1737. Sedan ägdes gården efter honom av två ättlingar efter varandra med samma namn. Ägorna omfattar 75 hektar. Wilhelmsberg är än i dag ett traditionellt jordbruk med tonvikt på sädesbärande grödor.

 

 

Ekonomihyggnaderna på Wilhelmsberg brann ner 1932 och när de återuppfördes moderniserades mangårdsbyggnaden och fick tegeltak. Gården byggdes efter enskiftet 1812-14 när denna del av det gamla stamhemmanet flyttades ut. (resten av Naffentorp 3, ligger kvar på den gamla gårdsplatsen i byn.) Nu brukas jorden av Rolf lngvarsson som tillsammans med sin hustru Kerstin bor i mangårdsbvggnaden.

329

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

330

 

Ett foto på Naffentorp 3-hemanet taget någon gång på 1920- eller 1930-talet. Gården var kringbyggd och ekonomibyggnaderna hade tegelförstärkta gavlar. I förgrunden och väster om vägen som gick till Almhof syns den stora höladan som brann ner i slutet av 1930- eller början av 1940-talet. Ekonomibyggnaderna har här papptak. År 1980 styckades gården med åbyggnader från och köptes av Birger och Barbro Blomquist som har den än.

 

Naffentorp 3-gården fotograferad från väster 1997. Fram tills den brann ner i slutet av 1930-talet eller början av 1940-talet låg en stor hölada väster om gården.

 

 

Gården fotograferad från söder 1997. Idag är den en hästgård Birger och Barbro Blom quists dotter Catharina och hennes make Björn Jonsson äger Naffentorpsgården som ligger omedelbart öster om och i anslutning till Naffentorp 3-gården.

 

Naffentorp 3-hemmanets mangårdsbyggnad fotograferad från gårdsplatsen 1997. Den moderiserades av Tage Vigre och ingen kan i dag se att den härstammar från 1700-talet.


Den östra och södra längan fotograferade från gårdsplanen 1997. Även de byggdes om och moderniserades av Tagre Vigre. Trots det finns i de gamla väggarna rester av de urspungliga byggnaderna från 1700-talet kvar.

 

 

 

330

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

331

Ett foto på Nils Nilsson och hans familj taget på 1890-talet. Nils hade köpt Naffentorp 3-hemmanet av Anders Andersson 1882. Längst till vänster på fotot står dottern Hilma som blev gift med en son till Eric Jönsson på Västrabo. Bredvid henne står yngste sonen Victor. Vid bordet sitter Nils hustru Magdalena och Nils själv. Bredvid honom står sonen Otto född 1879 som 1920 köpte Almholf och längst till höger på fotot dottern Ebba. Bakom bordet står sönerna Anton och Albert. Nils minne lever kvar i socknen. Trots att gården 1932 köptes av Jöns Nilsson och sedan i många år brukades av hans son Tage Vigre kallas den fortfarande av äldre bunkeflobor för “Nils Nilsagåren"

 

Ett annat foto på Nils Nilsson och hans familj taget på 1800-talet något tidigare än det ovan. Förutom familjen finns alla tjänstehjonen med; två vuxna drängar, tre pigor, två smådrängar, en lilidräng och en lillpiga. Fotot är taget från nordost i trädgården och i bakgrunden syns mangårdsbyggnaden som var uppförd på 1700-talet men som här byggts om och fått tegeltak. Sedan moderniserades den av Tage Vigre och kläddes med gul fasadtegel. Gården var en av tre som fick ligga kvar på sin gamla “bohlstad” på byplatsen efter enskiftel 1812-14. De andra var Naffentorpsgården och Almlid. Dessutom fick Naffentorp 16-hemmanet (nu Ingvalla) ligga kvar på sin plats strax väster om byn och norr om Naffentorps strandmarksväg.

331

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

332

 

NAFFENTORP 4- HEMMANEN

Detta är ett av de hemman där en reservation för felaktigheter måste göras. År 1703 var Naffentorp 4 ett 2/3 mantals kronorusthållshemman. Gården som var fyrlängad låg i byplatsens östra del med ett litet separat ryttarhus vid dess västra gräns. Efter enskiftet placerades hemmanets samlade ägor norr om strandmarksvägen mellan Naffentorp 1-hemmanen och Naffentorp 16-hemmanen. Den förste kände som brukade gården redan 1699 var åbon Anders Mårtensson. Han var kvar 1716 men 1724 hade hemmanet tagits över av hans son Mårten Andersson som hade det 1744. 1764 brukade hans son i sin tur, Anders Mårtensson gården och han hade den till 1781. Här kan man tala om en släktgård eftersom tre åbor i samma familj hade hemmanet i rad efter varandra under nästan hela 1700-talet (och den förste även under 1600-talet). 1782 hette rusthållaren Per Jönsson. Troligen var han svärson till Anders Mårtensson. Jöns hade gården kvar till omkring 1800. År 1801 hade hans änka Ingeborg Per Jöns tagit över.

I samband med enskiftet genomfördes arvsskifte och hemmanet klövs i fyra delar. De två största gick till sönerna Anders Persson och Lars Persson och de två mindre till döttrarna Ingeborg Persdotter, änka efter Wilhelm Wilhelmsson I på Wilhelmsberg. och till den omyndiga Ingrid. Anders Persson ägde också stamhemmanet till Naffentorp 1 kallat Gammelgården som nu fick beteckningen Naffentorp 1 & 4. Så långt är vi säkra, Lars Persson hörs inte vidare av och dog antagligen tidigt ty redan tidigt på 1800-talet finns ett antal småbruk och koställen öster om Dala som kan ha uppstått ur hans arvslott. De ligger på det som nu kallas Systerlottsvägen. Huruvida han hann bygga någon gård är oklart.

År 1839 hade Anders Persson avlidit och laga skifte genomfördes, Han hade många barn och den mark som nu avklövs från Gammelgård kom att fördelas på sju enheter. Sönerna Anders Andersson, Jöns Andersson, Wilhelm Andersson, Ola Andersson och Lars Andersson fick vardera 368/6685 mantal. Av dessa fick två som först kallades Naffentorp 4-16 (därför att dessa arvingar redan ägde delar av Naffentorp 16) senare beteckningen Naffentorp 4. Dessa båda ägdes av Jöns respektive Anders Andersson. Anders Perssons änka behöll sin arvedel och bodde kvar på Gammelgården så sent som 1847. Jöns Anderssons del kom att lägga grunden till Dala gård och Anders Anderssons till hemmanet Fruktliden. På dessa avstyckade hemmansdelar uppfördes nu nya gårdar. Senare kom även Gammelgårds mark att tillföras Dala.

 

DALA GÅRD

Jöns Andersson brukade sin gård till sin död omkring 1875. Hans änka, Anna Nilsdotter, gifte om sig med Nils Jeppsson och flyttade från gården. 1876 förvärvades den av Nils Nilsson på Naffentorp 3 som sambrukade den med sitt eget hemman. Senare arrenderades den av Olof Jeppsson, född 1853 i Hyllie. Näste ägare blev landstingsman Per Larsson född i Hököpinge 1871 som flyttade till Gässie 1901. Nu köptes den av Johan P. Persson, född i Malmö 1869.Han var tydligen en kapitalstark person ty 1905 byggde han en ny fristående mangårdsbyggnad i bränd tegel med en stor parkliknande trädgård till. Hos honom tjänade min mor Emma Nilsson som då var ogift kökspiga 1909. 1920 sålde Johan Persson gården som nu fått namnet Dala och flyttade till Ängslan som han förvärvat. Gården brukades av Allmänna Svenska Utsädes AB. Svalöv till 1922 då den förvärvades av Göran Göransson, född i Reslöv 1891. Göransson var förutom lantbrukare även nämndeman och auktionsförrättare. När han gick bort 1956 togs Dala över av hans änka Maria, född Olsson. Sonen Nils Arne Göransson, född 1925, flyttade då in från Gärslöv och arrenderade gården men gick bort redan 1960. Han var gift med Ruth Wadst, född 1925. De hade två döttrar, Ingrid född 1945 och Eva 1947. Nu ägs egendomen av sterbhuset och jorden på 50 hektar åkermark arrenderas av Olle Nilsson på Gässie maskinstation som också arrenderar Almlid. Av de ursprungliga gårdsbyggnaderna från 1840-talet finns endast rester kvar som ingår i de nya ekonomibyggnader som uppfördes på 1880-talet. Mangårdsbyggnaden byggdes till och moderniserads 1943.

FRUKTLIDEN

Anders Andersson hade gården kvar till 1868. Efter hans bortgång genomfördes en hemmansklyvning och ett antal mindre ägolotter, varav flera senare kom att styckas upp ytterligare, uppstod öster om Fruktliden. Resten av hemmanet övertogs av sonen Jöns Andersson som gick bort på 1970-talet. Hans änka, Anna ägde den 1875. Vem som sedan ägde/brukade gården fram till 1895 är oklart. År 1880 finns en Bror Andersson bland Naffentorps 4-hemmanets rusthållare, och kanske var han son till Anders Andersson. År 1895 står Lars Jacobsson i Fosie som ägare i mantalslängden. Samma år förvärvas Fruktliden av Anders Jönsson, född 1859 i Tygelsjö och nu är vi på säker grund. Anders Jönsson planterade en allé av fruktträd upptill gården, därav namnet Fruktliden (på ett flygfoto över Naffentorp 1938 kan man se allén). I folkmun kallas den emellertid bara för “Anners Jynsagåren.” År 1939 köptes gården av Magnus Forsberg. Han gick bort 1959 och 1958 tog sonen Lennart Forsberg över egendomen. Han rev åbyggnaderna 1976 och uppförde i stället en stor maskin- och lagerbyggnad strax öster om. Endast några träd minner nu om var gården legat.

332

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

333

333

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

334

334

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

335

335

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

336

336

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

337

NAFFENTORP 5 - NAFFENTORPSGÅRDEN

År 1701 var detta ett 2/3 mantals kronorusthållshemman tillsammans med Naffentorp 2 och Naffentorp 4 anslaget till Norra Skånska Kavalleriregementet. Det var det enda hemmanet i Naffentorp som tillhörde två rustningsstammar. Den första gården som var fyrlängad låg mitt i byn. När Petersborg som bestod av hemmanet Naffentorp 6 och Naffentorp 9 år 1799 genom partiellt skifte flyttades ut till byns östligaste del tog Naffentorp 5 över No 6:s åbyggnader som var större och bättre och den gamla gården revs. Vid enskiftet fick gården ligga kvar i byn. Enligt beskrivningen inför enskiftet låg den på en rymlig gårdstomt, hade ”försvarliga” åbyggnader och en vacker plantering. Detta var säkert den främsta anledningen till att den fick ligga kvar.

Åren 1699 till 1704 brukades hemmanet av åbon Anders Hansson. 1728 hette rusthållaren Anders Hindricksson. Vem som sedan blev rusthållare är vi osäkra på. År 1775 ägdes gården i alla fall av Hans Andersson, född 1742. Han hade den kvar 1810 men var borta 1814. Hemmanet togs över av hans änka Boel Hans Anders, född i Gässie 1778. Hon var 37 år yngre än sin make. Boel gifte om sig med Jöns Andersson på Vintrie 6-17 (senare Erlandsro) vars 27 år äldre hustru gick med på skilsmässa, en ovanlig företeelse på den tiden. Omkring 1820 togs Naffentorpsgården över av sonen Anders Hansson, född i Naffentorp 1798, som nu blivit gammal nog att bruka den. När Jöns Andersson dog 1845 testamenterade han Vintrie 6 - 17 till Anders som nu blev ägare till två av socknens större gårdar. Anders Hansson ägde Naffentorpsgården till sin bortgång omkring 1860 då hans änka, Boel Andersdotter, född i Vintrie 1796 tog över. Hon brukade gården till sin död 1887. Nu ärvdes Naffentorpsgården av dottern Elna Andersdotter, född på gården 1821 som var änka efter Jöns Gustaf Quittberg, som först varit inspektor på Katrinetorp och som sedan köpt Vintrie 6 - 17 som han brukade till sin bortgång 1878.

Elna Quittberg blev nu ägare till två av socknens största gårdar och torde ha varit en välbärgad kvinna. Hon var också generös och givmild. När den nya kyrkan byggdes på 1890-talet donerade hon pengar till ett av de blyinfattade fönstren (det gjorde kyrkoherden Hallengren också) och när hon gick bort avsatte hon i sitt testamente en större summa pengar till socknens skolor att förvaltas under namnet Quittbergska minnesfonden. Elna är också en av huvudfigurerna i Nanna Lundhs skönlitterära verk om livet i Bunkeflo socken under senare delen av 1800-talet. Hon föredrog att bo kvar på Erlandsro till sin bortgång 1915 då hon var 94 år gammal och Naffentorpsgården arrenderades ut. Den förste arrendatorn, Per Nilsson, var född i Tygelsjö 1859. Han flyttade in därifrån 1891. År 1897 togs arrendet över av Johan Andersson, född i Tygelsjö 1860. Han kom från Arrie, När Elna gått bort 1915 köpte han gården som han brukade till sin död 1935. Den togs då över av hans änka Olga Andersson som hade den kvar 1960. Gården var då på 54 hektar åker. Jorden brukades av sonen Sigurd Andersson som avled 1985.

Eftersom Naffentorpsgården fick ligga kvar på byplatsen och uppenbarligen undgått större bränder torde den vara en av de äldsta i socknen och åtminstone delar av den härstammar från 1700-talet. I mangårdsbyggnaden finns väggmålningar med romantiska motiv utförda ca 1837 av målaren H. N. Agni som var utbildad på Kunstakademien i Köpenhamn. Dessa är av stort kulturhistoriskt värde och ha restaurerats med bidrag från Malmö Förskönings- och Planteringsförening. Nu är gårdsbyggnaderna frånsålda och har omvandlats till en hästgård. Där bor nu Catharina, född Blomquist, som är utbildad på Flyinge, och hennes make Börje Jönsson med sina två barn, Torbjörn och Jessica. Jorden som ägs av Malmö stad arrenderas av Björn Jacobsson på Stamgård i V. Klagstorp. Catharinas föräldrar, Birger och Barbro Blomquist, äger sedan 1980 den likaledes frånstyckade Naffentorp 3-gården omedelbart väster om Naffentorpsgården.

Även Naffentorpsgården hade strandmark. Den köptes 1911 tillsammans med Naffentorp 3-hemmanets av min far, Emil Persson. Elna Quittbergs namnteckning står på köpebrevet. 

337

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

338

338

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

339

PETERSBORG

Detta är Bunkeflo sockens mest kända gård bildad av hemmanen Naffentorp 6 och 9. Sedan 1717 har den varit i samma släkts ägo och är så än. Gården och dess ägare är beskrivna i ett flertal olika skrifter bl. a. i Oxie Härads Hembygdsförenings årsbok III & IV 1973 där Ernst Frostin initierat och medryckande redogör för dess ägare och dess utvecklingshistoria Här skall därför endast en kort sammanfattning göras i beskrivningen till 1703 års tegskifteskarta nämns att hemmanen Naffentorp 6 och 9 ägs av” Peter Lorch” (kyrkoherde Peter Lorch i Svedala). De var således båda utsocknens frälsehemmanen. Naffentorp 6 brukades då av åbon Anders Jönsson och nr 9 av åbon Jöns Jönsson. På 1703 års karta ligger nr 6 i byns östra del och nr 9 mitt på byplatsen. Båda var stora gårdar.

1717 köpte handelsmannen David Håkansson Bager från Malmö, som var gift med Peter Lochs dotter, hemmanen av sin svärfars dödsbo 1751 förordade David Bagers änka att sonen Haquin Bager skulle fil egendomen som fideikommiss. Detta innebär att en egendom genom ett testamentligt förfarande för all framtid skall vara i familjens eller släktens ägo. Vanligen är det den äldste sonen som tar över Tack vare David Bagers änkas framsynthet har Petersborg förblivit i samma släkts ägo i snart 300 år (längre om man räknar in den tid Peter Loch ägde de ursprungliga hemmanen). Haquin Bager var en driftig affärsman men även intresserad av jordbruk och skrev bl.a. en jordbrukslära. Han utbildade sig i England och Holland och med sig hem tog han nya idéer till jordbrukets förbättring. Det gjorde hans efterföljare också när de var ute och reste. Dessa idéer sipprade så småningom ner till de andra brukarna av socknens jord, Petersborg kom därför under flera hundra år att tjäna som ett lokalt innovationscentrum inom Bunkeflo socken. 1798 skiftades hemmanen och samlades i Naffentorp bys Östra del och nu gav Haquins son Peter Bager, som tagit över gården den namnet Petersborg. En av Peters söner, Erland Gabriel Bager. (1792-1839) var även han en driftig affärsman men också en duktig jordbrukare som ägde flera stora jordegendomar, bland dem från 1810 till 1832 Katrinetorp, där han bodde till 1822 då han flyttade till gården Snappared i V. Kärrstorp. Han arrenderade också Petersborg som han dock aldrig ägde.

Som den störste jordägaren i Bunkeflo socken hade han ett stort inflytande och låg ofta i luven på de andra byemännen i Naffentorp om vem som skulle ta hand om hans änkor och barn efter avlidna statdrängar. Erlands son Peter, (namnen går igen inom familjen) som tog över Petersborg 1839, var mjukare lagd och var innan han blev fideikommissarie konstmålare. Hans son i sin tur, Oskar Dager född 1847, liknade mer sin farfar och hade hårdare nypor. När järnvägen mellan Malmö och Trelleborg skulle dras över socknens marker försökte han på alla sätt hindra att den kom till, men förlorade (han hade ju själv utmärkta förbindelser då vägen mellan Malmö och Trelleborg gick rakt genom Petersborg). Han avled år 1900 (då även socknens andre starke man, kyrkoherde Hallengren gick ur tiden) och efterträddes av sonen Oscar Bager född på Petersborg 1879. När denne gick bort 1944 ersattes han av näste Erland Dager. Medan de tidigare ägarna till Petersborg levt sitt eget liv skilt från den vanliga befolkningens var Erland Bager som titulerades kapten (han hade varit kapten på stat vid Wendes artillenregemente) enligt samfällda uppgifter från folk jag talat med en utåtriktad och sympatisk person som kom väl överens med ortsbefolkningen och som intresserade sig för både socknens historia och dess framtid. Han avled 1986. Erland Bager var gift med Elsebeth, född Fredriksdotter Bille som bor kvar på Petersborg. Hon har förutom om Malmös borgerskap ingående kunskaper om Bunkeflo sockens historia och har bland annat skrivit den utmärkta boken om Bunkeflos gamla och nya kyrka. (Oxie Härads Hembygdsförenings årsskrift 1988.) Nu drivs gården av sonen Peter Baser.

1944 omfattade Petersborg totalt 113 hektar varav 100 var åker. Till gården hör en större park med växthus
som anlades i början av 1900-talet. 1913 brann ekonomibyggnaderna som uppförts i början av 1800-talet ner,
men byggdes snabbt upp igen Mangårdsbyggnaden som är friliggande klarade sig. Den totalrenoverades
1918. Petersborg har under långa tidsperioder drivits av olika inspektorer. En av dem. fanjunkare Magnus
Christian Leche var gift med den förste Erland Bagers syster. Anna Ulrika Bager som avled 1841.

Till Petersborg liksom till de andra gårdarna i Naffentorp hörde strandmarker. Fram till 1799 då de bröts ut och samlades i norra delen av byns strandängar ingick de i det gemensamma “Mulbetet.” Detta partiella skifte krävde liksom alltid en skiftesförhandling och alla berörda parter hade rätt att yttra sig. Till dem hörde Skånska Kavalleriregementet vars rusthåll ägde den södra delen av Vintrie strandmark (den norra delen var utsocknes frälse under familjen Hamilton). Regemenschefen då, Stael von Holstein, beordrade ”Leutenanten Herr Wegerstein“ att närvara för att bevaka militärens intressen. Denne gick med på att Petersborgs ”saltängar” samlades i norra delen av Naffentorp bys strandmarker och “giöre sig så nyttig den kan blifve på hvad sätt som helst” men att de inte fick bebyggas med hus med mindre husen kom att bebos av folk som var ”af byemännen wälkände .“ Krigsmakten ville inte ha dit ”strandkojesittare” som smugglade drängar och bondsöner till Danmark för att de skulle slippa utskrivning till de finska krigen och som kanske rent av var ryska spioner. Han hade inte behövt oroa sig. De enda hus som byggdes på Petersborgs ängar fram till 1970-talet då Malmö stad hade tagit över var ett privat fattighus som den förste Erland Bager uppförde på 1830-talet och som fanns kvar 1880 men var borta när 1913 års ekonomiska karta ritades och ett hus åt gårdens fähöre. 

339

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

340

340

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

341

341

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

342

342

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

343

343

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

344

344

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

345

NAFFENTORP 13 & 14- ALMLID

Under 1700 talet var dessa två fristående hemman. Båda var kronorusthåll. Naffentorp 13 som var på 1/2 mantal låg i byns västra del. I samband med jordrevningen inför storskiftet fick hemmanet sin areal utökad till 2/3 mantal. Inför enskiftet 1812 anges att det har en rymlig tomt, är väl byggt och har en vacker plantering. Följaktligen fick det ligga kvar på den gamla “bohlstaden” i byn. Hemmanet brukades 1699 - 1704 av åbon Jöns Svensson. Åren 1716 - 1724 var Jöns Jönsson rusthållare. 1732 hade Anders Jönsson tagit över. Han tycks ha haft hemmanet kvar ända till 1791. Hemmanet torde därför ha varit i samma släkts ägor under större delen av 1700-talet. År 1797 är Anders Jönsson borta och hemmanet brukas av Måns Månsson född i V. Skrävlinge 1781. Sannolikt var han svärson till Anders Jönsson.
Naffentorp 14 var 1703 på ett 1/2 mantal Gården låg i byns västra del och revs i samband med enskiftet Visserligen hade den en rymlig tomt men åbyggnaderna är dåliga och ingen plantering fanns. Åren 1699 till 1703 brukades hemmanet av Jöns Jönssons änka men 1703 hade Hans Larsson tagit över. Vem som sedan ägde hemmanet fram till 1767 vet vi inte. Det året hette ägaren Truls Andersson. Han hade gården kvar 1775 men 1782 ägdes hemmanet av hans son Anders Trulsson. Denne hade det kvar 1789 men 1793 brukades det av Per Olsson som hade det kvar 1810. Inför enskiftet betecknades gården som “åboledig” och jorden togs i samband med skiftet över av Måns Månsson på Naffentorp 13. Framgent får det nu sammanslagna hemmanet beteckningen Naffentorp 1,13 och 14 eftersom en mindre del av Naffentorp 1 genom arv tillföll hemmanet.

Efter enskiftet ägdes Naffentorp 13-14 fortfarande av Måns Månsson. 1822 togs hemmanet över av Per Wilhelmsson som flyttade dit från Wilhelmsberg. Omkring 1850 Övergick gården i Ola Anderssons ägo. Han var född i socknen 1815. Ola brukade gården till sin död 1902. Han var då 87 år gammal. Det var troligen under hans tid som den ficknamnet Almlid. Gården behölls av hans änka Karna Andersdotter, född i Slimminge 1849. Hon ägde den till 1923 då hon flyttade till V. Klagstorp. Gården brukades under hennes tid av en lång rad arrendatorer. 1923 köptes den av hamnkapten Edvar Persson på Limhamn. Först arrenderades den av Einar Seth Dahirup, född i Hyllie 1899. 1926 togs arrendet över av Oskar Nilsson, född 1885 i Västerstads församling som gift sig med dottern Elsa Persson - Dahirup. Oskar hade arrendet kvar 1960 och Almlid var då på 75 hektar åker. På 1960-talet sålde sterbhuset efter hamnkapten Persson Almlid till ett konsortium av malmöbyggmästare (MGB ) som då köpte flera stora gårdar i kommunens Östra del. Under förevändning att bjälklaget var fullt av husbock revs den vackra mangårdsbyggnaden som uppförts 1848 och som hade tegeltak. Även ladugården från 1800 revs. Nu finns endast en loge uppförd 1960 kvar på gårdsplatsen. Inte ens de vackra almarna som bildar en allé upp till gårdsplatsen har fått vara i fred. Flera har angripits av den fruktade almsplintborren som sprider almsjukan och har måst huggas ner. Jorden som tagits över av Malmö stad har nu av staden överlåtits till Peter Bager på Petersborg som kompensation för den jord han förlorat i samband med att den stora trafikplatsen Petersborg byggs på hans ägor norr om Petersborgs gård.

Almlid fotograferad på 1960-talet, några år innan gården revs p.g.a. påstådda husbocksangrepp. När fotot som, är ur boken Skånsk bebyggelse togs brukades den fortfarande av Oskar Nilsson. Han arrenderade den då av sterbhuset efter sin svärmor, Johanna Botilda Persson änka efter hamnkapten Edvard Persson, som köpt gården 1923. Oskar var gift med dottern Elsa Persson- Dahlrup. Gården var byggd i lersten 1848 men hade sedan moderniserats och fått tegeltak. Den innehöll 9 rum. Ladugården var byggd omkring 1800. Det enda som återstår nu är en stor loge byggd på 1960-talet.
Almlid i vinterskrud. Fotot ägs av Elsebeth Bager var son, Peter Bager som äger Petersborg erhållit jorden på 75 hektar åker från Malmö stad, som efter kompensation för den jord han förlorat när man byggt den stora trafikplatsen Petersborg på en del av Petersborgs ägor. Till gården hörde en vacker liten park och en almalle’ leder fortfarande upp till gårdsplatsen. Flera av almarna har angripits av almsjuka och sågats ner.

345

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

 

346

346

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

347

347

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

348

348

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

349

NAFFENTORP 16-HEMMANEN

Tack vare att Gudmund Andersson, som tillsammans med sin hustru Maud 1967 köpte Västrabo, vänligen lånat ut de gamla handlingar som han hittade på mangårdsbyggnadens vind finns mer detaljerade uppgifter om detta hemman och om Rosenhill och Naffentorp 2:3 än om dc andra hemmanen i Naffentorp. Ägoförhållandena har dock varit komplicerade och en reservation för att fel kan förekomma måste likväl göras.

År 1703 var detta ett helt mantals utsocknes frälsehemman ‘ Herr Majoren Spång tillhörigt “. Gården som var fyrlängad brukades av räntebonden Anders Eriksson. På 1703 års tegskifteskarta ligger dct utanför och väster om byn strax norr om strandmarksvägen , nu Naffentorpsvägen. Vid enskiftet fick det ligga kvar på sin gamla plats och de nu samlade ägorna förlades väster om byn norr om strandmarksvägen och öster om Naffentorp 4- hemmanet. Eftersom det inte var ett rusthåll och vi inte kan utnyttja mönstringsrullorna vet vi inte vem som brukade hemmanet efter Anders Eriksson förrän de första riktiga mantalslängderna kommer i slutet av 1760- talet . År 1775 hette ägaren Jöns Jönsson och vid storskiftet 1882-84 Anders Mårtensson. År 1799 hade denne ersatts av sonen Mårten Andersson. 1 samband med enskiftet klövs hemmanet i två delar på vardera 1/2 mantal. En ny gård, som senare kom att kallas Gammelgård, uppfördes väster om stamhemmanet på det avstyckade hemmanet ägor. Denna gård på 1/8 mantal tillföll Ola Andersson, född i Naffentorp 1781.

INGVALLA

Mårten Andersson brukade stamhemmanet till sin bortgång 1827. 1 samband med arvskiftet klövs hemmanet i sex ägolotter. De tillföll Truis Månsson, Jöns Victor, Erik Nilsson, Erik Olsson, Anders Mårtensson och pastor Håkansson. Den största andelen gick till Mårten Anderssons son, Anders Mårtensson. De övriga som ärvde var sannolikt svärsöner som fick mindre andelar. Anders Mårtensson var född på gården 1801. År 1834 förvärvades den av Rohi Erlandsson, född i V. Klagstorp 1808 som flyttade in från Södra Sallerup. Troligen var han svärson. Han gick bort 1870. Året innan hade han överlåtit hemmanet som då var på 1/4 mantal till sin blivande svärson Hans Henriksson, född i Räng 1836, som gifte sig med dottern Marna Rohlsdotter. Hans Henriksson gick bort 1894 och året efter sålde sterbhuset gården till Johan P. Persson, född i Malmö 1869 och hans hustru Nelly för 29000 kronor.

År 1907 sålde denne i sin tur gården och köpte i stället Naffentorp 4- hemmanet Dala (som han sålde 1920 för att köpa Ängslätt). Köpare var Eric Jönsson som 1879 förvärvat Västrabo. År 1891 hade denne köpt 1/40 mantal av Per Nilsson Salin och dennes hustru Anna Jönsson för 700 kronor . År 1897 köper han även Jöns Victors 1927 avstyckade andel på 31/1400 mantal av dennes arvingar ( Hanna Jönsdotter, Kristian Alfons, Ingrid Jönsdotter Viktor i Amerika, änkan Kersti Bengtsdotter, Nils Grönvall, Jöns Wilhelm Grönvall, änkan Kersti Jakobsdotter Grönvall och Hulda Paulina Grönvall ) Köpesumman var 3402 kronor. Tydligen hade Eric Jönsson ambitionen att förvärva alla de tidigt avstyckade enheterna för att få en samlad areal. Från 1907 till 1912 var också det gamla stamhemmanet i stort sett återställt bortsett från de 12 tunnland som Johan P. Persson 1904 sålt till trädgårdsmästare Södergren.

Kanske hade Eric Jönsson likväl tagit sig vatten över huvudet eller också fick han ett bra pris ty redan år 1912 sålde han Ingvalla till Jöns Nilsson, född i Hällestad 1873. Denne arrenderade samtidigt Naffentorp 3- hemmanet av Nils Nilssons änka, Magdalene Nilsson. När hon gick bort 1932 köpte Jöns Nilsson även den gården och de båda hemmanen sambrukades. År 1936 arrenderade han ut Naffentorp 3-hemmanet till sin son, Tage Vigre, som erhöll den vid arvskiftet när Jöns Nilsson avlidit 1955. Från 1947 arrenderade Tage Vigre även Ingvalla och när Jöns Nilsson gått bort fortsatte han att arrendera Ingvalla av sterbhuset. Tage var, liksom Sven Henningsson på Gottorp, en passionerad och framgångsrik hästuppfödare och hade många fina travhästar. Han gick bort 1988. Hustrun Anna Birgit, som var född samma år som sin make, avled 1992 och både Ingvalla och Naffentorp 3 såldes då. Malmö stad förvärvade jorden och gårdstomterna styckades från. Den på Ingvalla med åbyggnader och hästhagar på tillsammans 4,5 hektar köptes av Kim och Rosima Plyming som fortsatt i Tage Vigres anda och har den som hästgård, De har nyligen köpt till ytterligare ett hektar av Svedab som tagit över en del av jorden från Malmö stad. Jorden arrenderas av bröderna Jakobsson i V. Klagstorp. För närvarande är ägoförhållandena då det gäller jorden i socknen mycket komplexa och förändringar sker ständigt.

GAMMELGÅRD

Ola Andersson behöll Gammelgård till 1830 då han flyttade till Tygelsjö. År 1821 sålde han 1/8 mantal till Truls Månsson, född i Veberöd 1779 som flyttade in 1824. När Ola flyttade togs gården över av Truls Jönsson, född i Oxie 1802. Denne, vars hustru hette Ingar Olsdotter och var född i socknen 1807, var svärson till Ola Andersson. År 1861 sålde han 11/56 mantal till sin blivande svärson Per Josephsson, född i Hyllie 1837, som var trolovad med dottern Anna Trulsdotter. Köpebrevet finns bevarat och följande utdrag är hämtat ur det:

 

349

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

350

350

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

351

351

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

352

352

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

353

353

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

354

354

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

355

355

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

356

356

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

357

357

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

 

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

358

358

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

359

359

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

360

360

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

361

361

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

362

362

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

363

363

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

364

364

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

365

365

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

366

366

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

367

367

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

368

368

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

369

369

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

370

370

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

371

371

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

372

372

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

373

373

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

374

374

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

375

375

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

376

376

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

377

377

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

378

378

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

379

379

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

380

380

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

381

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

382

382

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

383

383

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

384

384

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

385

385

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

386

386

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

387

387

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

388

388

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

389

389

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

390

390

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

391

391

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

392

392

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

393

393

 

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

394

394

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

395

395

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

396

396

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

397

397

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

┌───────────────────────────────────────────────────────────────────────┐

398

398

└───────────────────────────────────────────────────────────────────────┘

Innehållsförteckning

Klicka här för att komma till sidorna 399 - 494

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)